Knattarna

Var går gränsen mellan barnvakt och au pair? Det är en fråga som jag tvingas fråga mig själv under min korta, intensiva tid här i villaförorten. På mindre än en vecka har flytten gått från rallarkvarten strax söder om Odenplan. Och nu Edsviken!

Det är lätt att tappa greppet, initiativet och kontrollen när man är med brorsönerna, 2 och 5 år. Med kända farbröder såsom Kalle Anka (Knatte,Fnatte,Tjatte)och Uncle Rico (Napoleon Dynamite) som förebilder borde det inte kunna gå fel, men ibland gör det det. Dom busar alldeles för mycket när jag lagar mat. Jag skulle inte byta bort knattarna för något, men dom är riktigt envisa och ibland även listiga. Typ listiga knep om hur man slipper en utskällning, som man glömmer bort när man fyller fem och sen blir man aldrig lika smidig igen.
Fast när man är två år är det inte fråga om fula knep, det är mestadels instinkt och vassa avslut. För livet är en sport, närmare bestämt en fotbollsmatch, och här kommer mina observationer, 2-åringens fotbollshandbok:
- En tvååring struntar i regelboken och räknar med att domaren ska antingen titta bort eller ge med sig, då ofta med små leenden som muta. Att tänja på gränserna är lika naturligt för en tvååring som för Barcelona i Champions League-semifinalen mot Chelsea. Den norska fotbollsdomaren kan liknas vid en perfekt förlåtande förälder, och Michael Ballack med en dryg storebror.
- Tvååringen spelar enkelt, och avslutar kliniskt.
- Snabba omställningar. Från skratt till gråt, anfall till försvar.
- Högt tempo. Blir inte stillastående efter att ha levererat en rackabajsare. Tar ny position ofta.
- Är bra på att hålla i boll så du måste visa att du verkligen vill ha den om du ska få låna...
- Tvååringarnas svaghet är att dom är dåliga på att försvara en ledning, då dom går bort sig i ogenomtänkta attacker.
- Sist men inte minst - målgesterna. Underbara scener som påminner om sydeuropeisk spontanglädje a la Filippo Inzagi.

Som vuxen finns det tre typer av barnuppfostran:
1)"Big Daddy-stilen" (obekymrad)
2)"den labile fastern-stilen" - som alltid sitter på helspänn
3)"Nej-stilen" - helst förbjuda alla upptåg på en gång

Kategori 2) och 3) tyder på att man är mer Au PAir, medans 1) är mer av barnvaktstilen. Man lär barnen hur man klarar sig själv, lagar mat och knyter skosnören och snappar själv upp lite knep under tiden.

/D